Carpe Diem

Igår körde man sista passen med Jillan, i alla fall på Form. Tråkigt att just HON slutat. Så många sjukt roliga och jobbiga pass man kört med henne och det enda man vill är att köra mer, mer, MER!
MEN jag är glad för hennes skull. Ibland ska man våga ta steget som det heter och jag håller alla tummar för att det ska gå bra för Jill & hennes man när dom öppnar eget i höst. Det kan behövas lite mer konkurrens i den här staden, de mår alla bra av (som vill träna). 
Och visst ska jag hälsa på. Jag är redan inbjuden =). Jag kommer mer än gärna och jag VET att det är fler som hälsar på, den kvinnan lämnar ett stort tomrum efter sig, det kommer vara något som fattas på "förmeriet" på ren västgötska... Någon väldigt bra och inspirationsgivande, någon som alltid gjort en glad oavsett hur resten av dagen har sett ut, någon som fått en att kämpa lite till när man annars hade gett upp, någon som fått en att tycka att träning verkligen ÄR roligt!
 Den där någon, det är Jill det :).
Men stan är inte stor, jag hoppas vi ses någongång, nånstans när man minst anar det..

TACK för dessa år Jill!
 Du har nånting som andra saknar, Du har nått som andra inte har!